När livet förändras – stöd för dig som är närstående

När en förälder, partner eller annan närstående börjar få svårt att klara vardagen själv väcks många känslor. Du kanske märker att saker glöms bort, att orken tryter eller att det blir svårt att få i sig mat. Men hur gör man egentligen när det är dags att ta hjälp? Och vad händer om den anhöriga inte vill?

"Jag klarar mig själv" – när viljan krockar med verkligheten

Det är inte ovanligt att äldre personer tackar nej till hjälp, trots att behovet finns. Kanske handlar det om stolthet, rädsla för förändring eller en oro att förlora kontrollen. För dig som är närstående kan det kännas både frustrerande och sorgligt att se någon man älskar säga nej till den hjälp som faktiskt skulle göra livet både tryggare och enklare.

I de här situationerna är det viktigt att komma ihåg att förändring tar tid. Ibland kan ett första samtal med kommunen vara en väg in, även om hjälpen inte sätts in direkt. Ett hembesök av en biståndshandläggare kan också hjälpa till att visa vad som faktiskt finns att få.

När en närstående säger nej till hjälp – men du ser att den behövs

Det är vanligt att äldre säger att de klarar sig, trots att det blir allt svårare att hantera vardagen. Många vill inte känna sig till besvär eller förlora sin självständighet. Som närstående hamnar man ofta i en svår sits – mellan omtanke och respekt för den anhörigas vilja.

Vår erfarenhet visar att:

• Ett första samtal med kommunen kan vara en bra början.

• Du kan själv vända dig till en biståndshandläggare och uttrycka oro.

• Många upplever lättnad när hjälpen väl är på plats – även den som först var tveksam.